Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Skrotis – katten som jag bor hos

Hej
Det är jag som är Skrotis. Det är mig hon, Marileeze här, bor hos.
Det är rätt Ok,för hittills har hon ju skött sig så tills vidare får hon ju bo kvar. Sen får man väl se hur det artar sig i fortsättningen.

Det var lite jobbigt här ett tag för min systerdotter bodde här också och hon var rätt vild av sig.
Alltså, jag menar, att hon var så energisk.
Hon ville alltid göra saker och snoka runt överallt och klättra…hon bara älskade att klättra. Överallt, och när jag säger “överallt” så menar jag precis överallt!

Dag o natt, fast på sista tiden blev hon lugnare, men det var ju bara för att hon hade tråkigt och mådde inget vidare.
Hon är ju en fri själ så hon vantrivdes i lägenheten, hon ville vara i skogen och klättra i träd och jaga myror och möss och skalbaggar och flygande löv. Faktiskt allt som rörde sig och inte rörde sig.

Fast hon har flyttat nu.
Vi, matte o jag naturligtvis, hittade ett fint hem åt henne där hon får springa ute så mycket hon vill och så har hon sällskap av två gamla kattgubbar,
fast den andra är ingen gubbe.
Han är lika gammal som jag, 2,5 år. En katt i sina bästa år kan man säga.
Så tycker jag i allafall.

Men nu är det lite jobbigt, för samtidigt som hon, mamma Marileeze alltså, är glad för att lillan fick ett nytt hem, så saknar hon henne så att det skär i hjärtat.
Jag tycker faktiskt synd om henne nu…

Men jag saknar inte henne, bara lite kanske, för att det är så tyst här nu, men inte annars, för att jag fick ju stryk av henne jämt.
Jag fick ju inte göra nånting om det inte passade henne. Jag vet inte varför det blev så, för när vi var små, var vi ju bästisar.
Då hittade vi på en massa bus och hade kul ihop, så jag vet inte varför det blev sådär sen.

Det kanske var för att hon var så olycklig när hon inte fick vara ute.
Jag tror det, för hon är ingen elak katt, tvärtom!
Förra sommaren var vi ju mitt i stora skogen nånstans i svenska landsbygden, och där
fick vi vara i skogen så mycket vi ville.
Hon var jättelycklig och klättrade upp o ner för alla träden och kom hem alldeles
utmattad o hungrig.
Då sov hon, men så fort hon vaknade skulle hon ut igen.
Jag höll mig vid stugknuten, inte för långt bort för säkerhets skull,
för tänk om jag inte skulle hitta hem, eller om jag skulle träffa på nån läskig
igelkott eller nåt…..
Jag vet ju inte vad det kan finnas i skogen och ärligt talat är jag inte så
intresserad av att veta det heller.

Jag gillar att ligga på en mjuk soffa eller min egen myskoja, o ha det varmt o gott
och veta att matskålen är full när jag går ut i köket och kollar läget.
Det är lugnt och skönt och helt Ok för mig

Lämna ett svar

Till startsidan