Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Ännu en sån dag…..

Ja precis,
…..ännu en sån dag som jag verkligen undrar om jag är normal, eller om hela världen är normal, eller vad är det som är normalt – om någonting överhuvudtaget är normalt??
Redan här så måste man ju nästan konstatera att frågan om jag är normal, kan kanske ifrågasättas på allvar….?

Som jag redan tidigare kom på – och därmed också uppfann ett nytt ord i svenska språket, “Dagfördagmänniska”, eller det kanske ser bättre ut så här: “Dag-för-dag-människa”, för det är, har jag kommit på, att är precis vad jag är.
Det här är lite som att införa en del av det Finska språket, eller ännu värre – det Walesiska – jättelånga ord!
Som vi alla vet så är det ju inte så många såna i svenskan.

Ena dagen mår jag som vanliga, normala(?), friska jag, full av idéer och entusiasm över allt jag ska göra inom den närmaste framtiden, för att nästa dag vara dödstrött och håglös och helt “slut som artist”, som man brukade säga förr 😁ha ha.

Det var meningen att det skulle låta roligt. Jag vet inte om man tyckte det egentligen, ens då, men man hade ju helt olika idéer om vad som var roligt på den tiden än man har idag.

I iallafall, så tänker jag att jag är säkert sjuk, lite feber kanske? Nähä. Snorig då?…inte det heller, men yr i huvudet är jag iallafall, som vanligt. Fast kanske lite mer än vanligt idag? Ja, så är det och så mår jag illa och har ont i huvet.
Men det är inte migrän längre, det hade jag förr, när jag var yngre men märkligt nog så försvann det. Samtidigt med mensen nästan, ungefär där någonstans.
Det kanske är det vanliga.

Det var ju bara skönt att vara av med det, det verkar vara en riktig kvinoförbannelse som visst också är ärftligt. Det stämmer nog för jag minns att min mamma hade det och jag har för mig att hennes mamma också hade. Men inte min farmor.
Min farmor som hade haft det hårdaste livet en människa kan ha, var faktiskt kärnfrisk. Aldrig sjuk, någonsin.
Och det var hon otroligt stolt över.
Jag kommer ihåg när hon hade varit på läkarbesök, ett av de väldigt få, inte hennes idè i allafall. Antagligen någon årlig påtvingad rutinkontroll.
Hon berättade stolt att medan de andra “gummorna” tävlade om vem som hade flest sjukdomar och mest mediciner, skröt hon om hur doktorn hade berömt hennes starka, friska hjärta, och hennes fantastiska hälsa, ovanligt för hennes ålder.
Jag minns att hon kunde ha huvudvärk ibland. Då knöt hon en scarf runt huvudet, riktigt hårt och gick och la sig en halvtimme och så var det full fart på henne igen.

Farmor var en människa jag verkligen älskade. Älskar, fortfarande fast hon är död sen många år tillbaka, men kärleken till henne dör aldrig.
Hon var värd all kärlek, beundran och respekt en människa någonsin kan få. Hon förtjänade allt och lite, nej – mycket, därtill.

Farmor kommer nog att dyka upp på mina sidor ofta och jag ska berätta så mycket jag bara kan om hennes livs historia, och då kommer ni som läser den förstå att det var en människa att se upp till och lära sig av och älska av hela sitt hjärta.

Nu var det ju mitt vanliga vardagsgnäll som jag ska skriva om här.
Fast det är inte så vanligt egentligen trots att det har varit så de senaste fem åren.

29 Juni 2016. Det var då jag dog, mitt liv tog slut, jag landade på soffan och blev kvar där i fem år.

Tills idag, kan man nästan säga. Trots några trevande försök att komma upp ur soffhörnet, där man blev kvar, och återvända till livet igen. Fast det är fel ord – fortsätta, låter mera rätt, för återvända till det som varit, går aldrig igen.
Fortsätta, från den punkten man hamnat i, trots att all vilja att finnas till överhuvudtaget, inte längre finns.
Jag hade alltid undrat hur en människa klarar av att leva vidare efter de värsta tragedier de drabbats av, utan att totalt tappa förståndet, vilket jag alltid var säker på att jag skulle göra om något sånt hände mig.

Det är kanske det jag gjort, tappat förståndet, det är väl därför jag är som jag är nu.
Det var ju där jag började den här dagens tankar, med att undra om jag överhuvudtaget är normal längre..eller om jag någonsin ens varit det.

 

Lämna ett svar

Till startsidan